Bilresa från Bilbao till Barcelona längs Pyreneerna, in i Andorra 20 juni - 4 juli 2004.

Färdväg.

Resan startade i Kilafors klockan två på natten med bilfärd till Arlanda. Lågprisflyg med Snowflake till ett regnigt Bilbao på Spaniens norra atlantkust, hyrbil (Citroën C3) därifrån till staden Jaca i Pyreneérna via San Sebastian och Pamplona. En resa på drygt 32 mil i bättre och bättre väder men på krokigare och slingrigare vägar fram mot kvällen. Mycket vackert och fantastiskt grönt hela vägen. Vi fick tag på ett trevligt, rent och billigt hotellrum på Gran Hotel de Jaca. Jaca är en fin liten stad med ett medeltida pentagonformat citadell som byggdes under Filip II:s tid (kung av Spanien 1556-98).i centrum och snöklädda höga bergstoppar mot franska gränsen. Den är också första anhalt för de pilgrimer som startar i Aragondalen på sin vandring till Santiago de Compostela på Spaniens nordvästsida. I den här delen av Spanien är inte engelskan särskilt gångbar, så våra treterminerskvällskursspanska kom väl till pass.

Jaca med citadellet, hjortar i vallgraven och snö-       Någonstans i Navarra.
klädda toppar i bakgrunden.

Morgonen den 21 juni började med ett besök på turistinformationen där vi blev rekommenderade att köra över Biescas, Broto, Ainsa, Campo, Castejón de Sos, el Port de Suert, la Pobla de Segur, Sort, Adral och la Seu d'Urgell där vi tänkte ta in på ortens parador. Paradorerna är statliga hotell av mycket hög klass, ofta gamla slott. Den vägsträckningen var helt fantastiskt vacker med höga berg och många älvar och sjöar. Vädret var vackert, vägen stundtals mycket slingrig och smal, ibland mycket brant både uppför och utför. Trollstigen förbleknade helt i jämförelse. Den bensinsnåla hyrbilen var mycket lättkörd så de till slut 330 kilometrarna var inte särskilt betungande. Det visade sig att paradoren i la Seu d'Urgell var svårhittad, spanska skyltningar är ofta svårtolkade och våra hjärnor voro nu mycket vindlade efter en hel dags karusellåkning. Vi beslöt oss för att åka in i Andorra och där, i staden Sant Julia de Lória fick vi ett rum på Hotel Sol-Park. Efter en sen kvällsvandring i staden och middag på en uterestaurang vid huvudgatan där merparten av stadens sopbilar gjorde allt för att överrösta vår planering för morgondagen såg vi fram mot en natts välbehövlig sömn. "Hem" till vårt fina rum där en förfärlig grand-litsäng fördärvade våra sömnplaner. Färdkamratens, tillika min lagvigda, alla rörelser överfördes genom den gemensamma madrassen enligt fysikens lag om kommunicerade kärl. Den fina frukosten uppvägde en del.

Utsikt från hotellrummet i Sant Julia de Lória, An-       Bergspass.
dorra.

Ett annat av många bergspass.

Mirador (Utsiktpunkt), på väg från Andorra till Spanien igen.

Avsikten med vår resa var att hälsa på vår son Mats i Barcelona men eftersom han är trångbodd hade vi i förväg ordnat husrum i Pineda de Mar, en bad- och turistort norr om Barcelona. Efter besök i diverse stora varuhus (Andorra är frihandelsområde) och en snabbfärd till huvudstaden la Vella startade vi vår färd mot España och Pineda. Efter lunch på genuint spanskt matställe i staden Berga och diverse felkörningar anlände vi till Pineda de Mar på kvällen. Både orten och hotellet motsvarade våra förväntningar. På tal om felkörningar, om man inte alltid följer de stora vägarna får man tänka på att de spanska vägskyltingenjörerna förmodligen anländer till vägskälen till fots eller på åsna, skyltarna är ofta placerade bakom något hinder, stolpe eller annan skylt, mycket svåra att upptäcka från ett fordon framfört i något högre hastighet. Man befinner sig ju i kaosets hemland i Europa.

Efter en natts skön och djup sömn beslutade vi att åka in till Barcelona och träffa Mats under hans siestajobbrast. Vi hade bestämt per telefon att träffas utanför det stora varuhuset Fnac vid Placa de Catalunya och han kom punktligt svenskt cyklande i den kaotiska trafiken. Vi hade inte setts sedan jul så det var ett kärt återseende och mycket att prata om.

Placa de Cataluyia.

Mor och son lyckliga att träffas igen.

Mats poserar under sin balkong i Barcelona tillsammans med stolt mamma.

De närmaste dagarna tillbringade vi omväxlande i Pineda de Mar och i Barcelona, Mats kom ut på kvällarna när vi stannade i Pineda. Lata härliga dagar. En dag gjorde vi en båtutfärd till Tossa de Mar, en medeltida fästningsstad vackert belägen i en havsvik uppöver medelhavskusten.

Tossa de Mar.

Vi beslöt att göra en helgutflykt med Mats som spansktalande guide till Salvador Dali-museet i Figueres. När vi kom till Figueres tog vi oss till det fantastiska museet och gick omkring till stängningsdags och sedan åkte vi vidare till den mycket vackra havsbyn Cadaques, Salvador och Galas spanska bostadsort. Vi var långt ifrån ensamma där, inte ett hotellrum att uppbringa, men Mats lyckades med halsbrytande spanska övertyga turistvärdinnorna om att vi minsann inte var vilka som helst, så plötsligt befann vi oss i en lyxig svit, dyr men vadå semester………. Vi gick omkring i byn och omgivningarna på natten. Väldigt vackert, man kände igen en del från tv-serien om Dali.

Salvador Dalis som han såg sin delvissambo Gala.

Casa Dali i Cadaques.

Dagen efter åkte vi ut till Cap de Creuz, en svindlande vacker resa ut till spanska fastlandets yttersta punkt mot öster, Cap de Creuz, en udde belägen högt över havet.

Cap de Creuz ,högt över havet, obs båten vid Mats fot är ett fartyg.

Resten av tiden i Spanien bestod mest av slappande med bad och restaurangbesök både i Barcelona och Pineda. Fotbolls-EM pågick under tiden, engelska och tyska supportrar deppade efter deras lags snöpliga sortier. De orangeklädda holländarna visade sin glädje nätterna igenom, vi svenskar stack ut hakan ett tag men skrynklade snabbt ihop den igen efter Hollandsmatchen.

Det var tredje resan till Barcelona så Temple de la Sagrada Familia, Parc Guell, Casa Pedrera, Camp Nou, OS-berget Montjuic och akvariet mm var redan avklarade så vi gick mest omkring där, La Rambla är ju alltid en upplevelse på sommaren med sina levande statyer, taskspelare och myllrande internationella folkliv. Mats visade stan, framförallt hans stadsdel, Gracia, inifrån som nog inte många turister ser.

Författaren och hans lagvigda på grekisk restaurang i Barcelona.

Uteservering i Pineda de Mar.

Vi fick också se ett capoeirauppträdande utanför katedralen i centrala Barcelona. Capoeira är en brasiliansk kampsport/dans som Mats har hållit på med ett par år. Han deltar i en grupp som uppträder över hela Katalunien.

Capoeira, Mats mot en brasileansk mästare.

Efter en lång och trevlig bilresa tvärs över norra Spanien längs Pyreneerna in i Andorra, lämnade vi vår hyrbil på Barcelonas flygplats och återvände till Arlanda med flyg. Där väntade vår hemmabil troget som vanligt och vi tog oss lyckligt leende till södra Hälsingland, bostadsorten Kilafors.

Det är billigt att hyra bil i Spanien om man nöjer sig med en liten bil. Motorsvaga visserligen, men bensinsnåla. Bensinen nästan ett par kronor billigare än i Sverige. Vi har kört närmare 700 mil hyrbil över i stort sett hela Spanien och har bara goda erfarenheter. Tät trafik i städerna, i de större, Madrid, Barcelona, Valencia, Sevilla mfl, betydligt hetsigare än i Stockholm. Svårhittat ibland men jag gillar tempot, inget segande som här.