En Dag I Fjellskogen.

Hejsan igen Curt,

Ville bara i ett oförklarligt utbrott av jaralöusheit, skriva lite vidare om hur ens vardag kan te sig här borta på ”n’aar sia lotjen” – som man säger i härjedal’n.

Jag bor i Richmond, B.C. och den staden är en förort till Vancouver, ungefär som förhållandet mellan orterna Blattnicksele och Sorsele fast i en mycket mindre skala....

Jag jobbar i kustbergen norr om Vancouver i en stadsdel som heter North Vancouver, tänk så påhittiga de var med ortsnamn på 20-talet?

Mitt 4-dagarspass börjar kl.06:00 till 18:00 och för att komma i tid, kliver jag upp med ett lätt grymtande klockan 04:15. Man kan ju undra varför i herrans namn någon måste ha så mycket tid på sig men det kan lätt förklaras med att det ju ska duschas, rakas och stås i också plus att jag måste äta frukost och dricka en försvarlig mängd med stâhrt’e kaffä innan jag öppnar ytterdörren. Jag och min kopp:

. Sedan går färden norrut i min trotjänare – Ford F150 4x4 p/u:

Väl framkommen till min outpost vid foten av Grouse Montain, ska det kollas på heimedatan: vad som gäller inför dagen, om The North Shore Search and Rescue behöver assistens med någon försvunnen fjällvandrare eller om brandrisken är ”High” eller ”Extreme” så jag måste hoppa i min röda overall och vänta på order från the Fire Supression Team för mobilisering per helikopter till någon brandhärd. Som till 95% har startats av någon turist som har tittat på för mycket TV-reklam för hur att grilla Den Perfekta Grillkorven.

Men om ens dag inte har något av dessa extra glädjeänen att erbjuda, lägger jag själv upp min dag i ensamheten i buschen med patrullering till fots, ATV eller 4x4 truck. Jag är ansvarig för att ingen utomstående kommer in och tjuvjagar, tjuvfiskar eller ställer till terrordåd med Vancouvers dricksvatten i det avspärrade 22 kvadratmil stora området. Jag är inte beväpnad (än) men jag är utrustad med ”bear bangers” och bear spray (stark pepparspray) om man skulle bli antastad av ngn björn eller puma.Den enda kontakten jag har, är radiokommunikation mellan mig själv och 2 andra ”patrolmen” i 2 andra fjällområden längre österut enligt arbetarskyddslagens regel: ”den som arbetar ensam, måste etablera radiokontakt med annan arbetare varannan timma” – annars blir det eftersök.

Det här är en typisk ”patrol road”:

Annat exempel på hur mitt territorium ser ut ”från ovan”:

Det här kortet är taget i en dalgång längs huvudfloden till vattenmagasinet:

Detta kortet togs i våras – vi hade en mycket snöfattig vinter. Normalt kan man inte ta sig upp i dessa höjder förrän framåt mitten av

juni:

Sista kortet är en Coyote (prärievarg) som här såg ut att vara något nervös av min närvaro.

Den här är en ”cinnamon bear” – ”kanelbjörn”, så beskriven tack vare dess brunröda päls, trots att de är svartbjörnar: Han hade sällskap av en välsvarvad flickvän: Vilket bevisar att man även i djurvärlden inte bryr sig om varandras hudfärg när det gäller ”dinner dates”

Mitt schema är vad vi kallar en ”fourandfour” dvs jobbar 4, ledig 4 osv osv, så man har många möjligheter med social samvaro med underliga individer på lediga stunder: eller att löga sig på Vancouvers stränder:

Fast cars, fast women och snygga gangsterkostymer var modet även år 1929, då detta kort på

min morfar och hans polare togs i Stanley Park, Vancouver:

Nej Fjellners, nu måste jag avbryta detta för att ” gå ut mâ hu’n Tuttle”:

Ha en fin Augusti och hoppas att det ” bli myje myhlt”! Det ordet får ni fundera på ett tag! Haha..

Hälsn Conny