Fjellner I West….

Hej Curt , din familj och alla läsare av denna eminenta gästbok!! Måste börja med att säga att jag, innan jag överhuvudtaget ens tänkte på Internetuppkopplingar, hemsidor, websites m.m eller innan ens jag drömde om att man kunde ha en ”datamaskin” i hemmet, visste väldigt lite om ens egen släkt och ännu mindre om de andra svenskarna med samma efternamn. Men tack vare Curt’s hemsida och alla som bidrar med data till den, håller detta mysterium på att lösas ”bytes för bytes”.

Jag som hjälpligt skriver detta heter Bertil Conny Fjellner och var född i Vemdalen, Härjedalen 1954. Jag växte upp i denna by i ett tidevarv då man satt och tittade på Hylands Hörna på lördagskvällarna och Familjen Flinta på onsdagskvällarna. Om man hade TV förstås. Innan vi skaffade denna otroliga lyxartikel, fick jag gå till fots 1.5 km upp till Gården Brynnân (Brunnarna) och sitta i deras vardagsrum och insupa detta inspirerande avbrott i ens seriösa mattestudier....haha

Att ”surfa från kanal till kanal” var snabbt åstadkommit då...fanns ju bara 1/ en kanal och 2/ ingen fjärrkontroll.

Det skulle säkert inte ha varit så underhållande att ”surfa” genom att vrida TV-apparaten av och på...speciellt då far i stugan skulle ha berövat mig mitt fragila tittarprivilegium för all framtid medelst detta otroligt arroganta beteende.

Sedan kom 70-talet och vi blev mera och mera medvetna om världen och mera indoktrinerade av popkulturen. Man började att experimentera med olika kläder och hårstilar. Detta kort var taget under en av de få somrar som Ljusnan blev tillräckligt varm att bada i, utan långkalsonger: (Det är jag som står till höger...jag har gjort kortet extra suddigt med flit).

.

Sedan kom 1976 och turnerandet med olika rock’n rollband...se livefoto (jag närmast kameran) från den legendariska koncerten med Frön-Jannes i Svenstavik 1976:

Sedan kom 80-talet och ny livsåskådning. Man började så smått att se sig om världen. Jag hade vetat om att jag hade 3-männingar i provinserna Alberta och British Columbia i Kanada. Detta hade hänt tack vare att min morfar Bert (Birger) Fjellner emigrerat 1922 som 19-åring till Vancouver, BC tillsammans med 2 andra barndomskompisar från Vemdalen. Han jobbade i skogen men spelade sitt dragspel på kvällar och helger, något han fortsatte med efter han kom hem till Sverige. Detta kort är taget i Kamloops 1928 och han sitter längst till vänster:

Han bodde under 8 års tid i Vancouver i hus som dessa när han inte bodde i logging camps utefter kusten:

Morfars bror Bror Olof Fjellner kom till BC några år senare men valde att stanna 1930, när morfar åkte hem igen och gifte sig med sin ungdomsförälskelse Ester. Bror Fjellner gifte sig och bosatte sig i Valleyview, Alberta och hann få 4 barn innan han tragiskt nog blev vådaskjuten iunder älgjakt. Den äldste sonen, Bert Fjellner, gifte sig med en indianska, Angelina och de fick 10 barn tillsammans. De är från vänster till höger: Elvis, Fern, Randy, Violet, Dwayne, Robert, Brenda, Robby, Bonny & Gary. Alla med efternamnet Fjellner, undantaget är att man inte uttalar j-et, det klarar inte de nordamerikanska gommarna. Det blir alltså ”Fellner” i fonetisk korrekthet:

De är alla medlemmar av the De’ne Carrier Nation och bor i Vanderhoof med omnejd, ca 65 mil norr om Vancouver.

Sommaren 1985 åkte jag hit på semester och det bar sig inte sämre än att jag blev anfallen av en ung kvinna som i slutskedet på denna handling friade till mig. Det tog inte många timmar innan jag accepterade . Här bör nämnas att de svenska myndigheterna inte hade något emot att låta mig lämna fäderneslandet..mest på grund av min oförmåga att skjuta gammal älg vare sig på lovlig eller olovlig tid. Detta i kombination med min vägran att åka Vasaloppet, gå på folkdanskurser eller att lära mig att knyppla, gjorde inte beslutet svårt för alla myndigheter.

Så fr.o.m Okt -85 har jag varit transplanterad svensk i BC. och jag jobbar som naturbevakare åt Greater Vancouver Regional District i Vancouver’s vattenmagasin och stationerad i Capilano Watershed mellan Whistler och Vancouver. Se snyggt ID med ett flurhuvvu:

Jag har under tiden jag bott här, fått sett denna magnifika provins från topp till botten. Detta är ett hörn av världen som har med Gud’s hjälp fått sig tilldelat sig allt i naturväg. Det innefattar allt ifrån ökenlandskap (Sonoraöknen i USA har sin nordligaste spets kravlande över Kanadas gräns vid samhället Osyoos (Å-sojus) i sydöstra BC) till arktiskt klimat i norr, där den gränsar till Yukon vid Watson Lake. Där emellan hittar man allt från präriegräsområden med tumbleweeds (ni vet, de där torra buskbollarna som rullar fram och tillbaka över dammiga gator på alla spaghettiwesterns med Clint Eastwood), karga bergområden med fjällsjöar, glaciärer och stengetter till kustlandens tempererade regnskogar – en veritabel djungel med douglasgranarav ofattbara dimensioner:

Eller dessa cederträd:

Sedan har man under åren lärt sig att söka sig från huvudstråken.....även om det betyder att man inte kan duscha på ett par veckor ibland...det här är vårt ”smultronställe” cirka 3 timmar från Vancouver där vi grillar, tittar på vithövdade örnar och badar nakna.

Annars kan man man bli påmind av dessa drivvedspinnar på stränderna runt Vancouver att:

man har naturen runt knuten, även om staden har över en miljon invånare och har all prägel av vilken världsmetropol som helst.

Vill man göra det lite bekvämare när man är ute och campar och säkrare mot björnar och cougars nyfikenhet på nätterna utanför ens tunna nylonvägg i ett tält, kan man investera i en slik mackapär:

Detta är ett specialbygge – en 1990 Chevrolet Blazer 4x4 med avtaget bakre tak med en Sportsman Camper fastskruvad. Den har kyl, spis, kamin, hopfällbart tak och rinnande vatten. Man sover baktill och om det behövs, kan man för snabb reträtt, kasta sig från sängen fram till förarsätet och ”dra”. För det är de här varelserna som hustrun inte tycker om när de smyger utanför på nätterna:

Svartbjörnarna är relativt ofarliga, de kan se väldigt hotfulla ut men tack vare Hollywoods filmindustri har man felaktigt invaggat befolkningen att dessa björnar är blodtörstiga och aggressiva och morrar så ens näshår står rätt ut. Fel..

De är väldigt nyfikna men väldigt skygga samtidigt och de väser bara och det när de är rädda. De har felaktigt nog blivit jämförda med grizzlybjörnar som har en helt annan personlighet – en detalj är att under forskning har forskare närmat sig ungar och modern har inte reagerat nämnvärt negativt.

Men en annan djurart i BC jag aldrig litar på är cougars - de sitter uppe i träd och slänger sig på bytet bakifrån och de är inga dubbelhakade fjöskattor – rena muskelknippen och väger 75-80 kg och om de är tillräckligt hungriga anfaller de folk likaväl som fä..

Annars är livet bra här – detta är min hemby sedan 1985:

Fjällen i övre (norra) delen av fotot heter The North Shore Mountains och ”mitt” arbetsområde ligger bakom dessa toppar snett till vänster...”kl 11.00” som det hette i lumpen. Skidorten Whistler Mountain ligger ca 12 mil bortom horisonten.

Grönområdet till vänster om stadskärnan är Stanley Park, där man ser prärievargar, skunkar och tvättbjörn kalasa på folks kvarlämnade matrester.

Vi bor söder om staden i förorten Richmond i närheten av flygplatsen:

Floden som flyter genom och skapar floddeltat i området är the Fraser River, som har sitt källflöde i Klippiga Bergen öster om Prince George.

Som ni förstår, kan man tillbringa betydligt mera tid än mina 20 år här och fortfarande inte ha sett hälften av den här fantastiska provinsen!

Kom och se själva? Eller ”Komm Ô Sjå Sjôôl” som vi sa när vi fortfarande talade med Vemdalsdialekt...

Tack för din hemsida Curt!

(Med ursäkt för vämjeligt personliga kort och bristfällig skrivning)..

Conny